Dagens Nyheter – 6 december 1872, sida 1

—— RV må kunna hålla mitt ord! Råd mig ej till att göra hvad ondt är, för att jag genom min synd må komma in i paradiset! Han: kastade sig ned på divanen vid hennes sida och gömde sitt ansigte med sina händer. Han sammanpressade hårdt sina:läppar; han kände att om han vidare fortfor att tala, skulle han icke längre kunna afhålla sig från att säga henne sanningen — hela sanningen. Hon såg på honom, sjelf fattad af en starkare sinnesrörelse än hon någonsin erfarit. Hon hade denne mans framtid helt och hållet i sina händer. Hon kunde befella honom att söka lyckan, brytande mot hederns lag; hon kunde också befalla honom att lyda samvetets röst samt framsläpa ett lif af ständiga qval. Det var ett förfärligt val hon här hade att göra. — Svara mig! Välj i mitt ställe! utropsde han häftigt. Var min lag, och var min Gud! Hon gjorde en åtbörd af förskräckelse. — Ack, nej, nej! svarade hon. Den gqvinna finnes icke till, som skulle kunna vara en mans försyn. — Ni skall bli min försyn! Välj för mig! — Jag kan det icke! Ni lemnar mig:i en sådan okunnighet rörande sjelfva den sak, som det här gäller att bedöma... — Ni vet allt hvad ni behöfver veta för att fälla utelaget, med undanteg af n enda omständighet — att jag älskar er! Hon ryste,