Dagens Nyheter – 5 december 1872, sida 1

BE VA Hon önskade nu att hon icke skickat efter honom. Men det var redan gjordt; och det hade ju skett för deras gamla vänskaps skull. För öfrigt var hen icke den som handlade i strid mot hvad hon ansåg rätt och ädelt, för att lyda försigtighetens eller egoismens maningar. XXKIII. Under au den festlighet och det muntra stoj gom rådde i lägret, medan soldaterna njöto af den ymniga traktering, hvilken marskalken lätit bestå dem på denna åt minnet af Zaraila-slaget helgade dag, förblef en af dessa tusentals krigare tyst och nedstämd samt höll sig på afstånd från kamraterna. Dessa voro honom dock alltför tillgifna, för att vilja tvinga honom att deltaga i deras fest. De visste, att det icke var bristande sympati för dem, som gjorde honom så dyster midt under deras glädje, så stum midt under deras jubel. BSomliga trodde att han var sårad, för det ingen utmärkelse kommit honom till del, fastän han gjort sig så förtjent deraf. Andra åter, gom kände honom bättre, antogo att det var förlusten af hans trogne vapenbroder, : som tyngde på hans sinne. Ingen nalkades honom; medan de öfriga drucko och sjöngo i tälten, satt han allena invid en vakteld i-ena ändan af lägret.