Dagens Nyheter – 4 december 1872, sida 2

Article Image
Utrikes-Nyheter. Hr Thiers — det vill säga republikens — seger öfver mönarkisterna i nationalförsamlingen nästlidna fredag blef både i Versailles och Paris af folket helsad med jubelrop. Hela qvällen voro boulevarderna uppfyllda af glada folkmassor, som ropade lefve Thiers! och lefve republiken! I omröstningen deltogo 704 ledamöter af de 732 församlingen räknar. Att då 36 rösters öfvervigt kunde vinnas för republikens fortfarande bestånd, är desto anmärks ningsvärdare som det vid församlingens öppnande deri ej fanns mer än 150 republikanskt sinnade. Icke mindre än 3,500 förtroendeadresser hade inkommit till hr Thiers. Bland dem voro adresser från sextio länsresidens-städer. General Ducrot hade dagarne före debatten i församlingen gifvit trupperna i sitt militärdistrikt order att vara färdiga till uppbrott och låtit landtpolisen gå omkring och taga reda på folks tänkesätt angående den pågående politiska striden. Allt detta skedde i afsigt att stå monarkisterna till tjenst om, de segrade. Det yrkas nu af pressen att generalen må afsättas. I Paris bar det väckt icke ringa uppseende att tre underofficerare, deraf två korsikanare, låtit en adress till förra kejgarinnan cirkulera till underskrift bland soldaterna i sitt regemente. Adressen innehöll en lyckönskan i anledning af kejsarinnans namnsdag samt ett uttryckt hopp att hon snart måtte återkomma till Paris. Då underrättelsen härom nådde auktoriteternas öron, anställdes en undersökning. Adressens tillvaro blef derigonom konstaterad och marskalk Mac Mahon gaf i anledning deraf regementschefen en allvarsam skrapa för det han ej sett upp med hvad som inom hans regemente förekommit och förflyttade de tre undorofficerarne, från hvilka adressen utgått, till de lätta infanteribateljonerna i Afrika, kallade tZephyrernat. En stor del af det katolska Schweiz kan nu sögas hafva skilt sig från den jesiitiskkatolska kyrkan och slutit sig till den gammalkatolska rörelsen. På konferensen i Soluthurn hafva de lagliga ombuden för kantonerna Basel, Soluthurn, Thurgau, Aargau och Lucern inlagt protest mot syllabus och vatikanska kyrkomötet, förklarat ofelbarhetsläran ogiltig, vägrat biskopen af Basel rätt att bannlysa prester, som ej erkänna nämda lära, såvida han icke dertill erhållit kantonalstyrelsernas tillåtelse, samt stämt biskopen att infinna sig och rättfärdiga Big inför konferensen, Konseljpresidenten i Ungern, hr Lonyay, har måst taga afsked. Han hade i andra kammaren blifvit anklagad för egennyttigt förfarande, och kammarens majoritet hade ytterst lamt understödt hans yrkande åupprättelse, hvadan han insåg att han saknade denna mejoritets fulla förtroende. Vidare hade i officiella tidningen blifvit införd en uppsats, som klandrade den ungerska rmilisen, för hvilken erkehortig Josef är högste befälhafvare, och ehuru uppsatsen återkalla des, ansåg sig erkehertigen så förfördelad af ministören, att han reste till Wien och hos kejsaren begärde sitt entledigande. Det beviljades honom icke, hvilket skall anses för tillfyllestgörande upprättelse. Dessa båda förhållanden tvingade konseljpresidenten att begära sitt afsked, hvilket ock lemnades honom, Prins Napoleon uppehåller sig för närvarande i England. Genast efter sin ankomst dit begaf han sig naturligtvis till exkejsaren i Chiselhurst. Från Athen mottog Berlingske Tidende i Köpenhamn ett den 28 november dateradt telegram af följande innehåll: De tre stormakterna, Österrike, England och Ryssland, som blifvit uppmanade att mäkla i den s.k. Lauriumfrågan mellan Frankrike och Italien å ena samt Grekland å andra sidan, hafva förklarat sig beredda att mottaga detta uppArae — Dan orelkliagka kammaren har blifvit

4 december 1872, sida 2

Thumbnail