Dagens Nyheter – 4 december 1872, sida 2

---— VU 2 ur träldomen? — att återvända till era palatser och nöjer, till all er flärd och yppighet, samt vara lycklig, medan denne man ännu hör bär sitt ok? — medan han bär det under ständiga qval, ända till dess han slutligen i en stund af förtviflan .uppreser sig mot förtrycket och blir skjuten som en hund, eller till dess en dag någon fiendtlig klinga finner vägen till hans hjerta och afskär hans lifstråd? Kan ni handla så, då förklarar jag att ni, förnäma menniskor, äro ändå sämre än jag föreställt mig! Hertiginnan lyssnade till bennes ord, utan att afbryta henne. Hon visste att Fanans väninna, som talade på detta sött, älskade Cecil, ehuru hon på intet vilkor ville tillstå sin kärlek; och hon rördes derför icke mindre af den storsinthet, som flickan ådegalade, än af hans framtids hopplöshet, hvarom den lilla demokraten så vältaligt erinrat henne. — Era förmsaningar äro obehöfliga, svarade bon slutligen helt sakta och synbarligen tankfull. Jag skulle visst ej kunna frivilligt lemna en person, som en gång varit min familjs vän, att utstå alla de bittra lidanden, som ni här för mig antydt. Men jag ser ingen möjlighet att hjelpa Victor, hvilket ni tror vara så lött för mig. Jeg känner ej hans hemlighet, jag vet icke hvilket kraftigt skäl det är som förmår honom till detta låvgsamma sjelfmord. I fråga härom är jag lika okunnig som zi. Denne man har sjelf valt sin väg;