Dagens Nyheter – 4 december 1872, sida 1

i någon annans ställe. Allt hvad han här lider, ser ni, det är en uppoffring, som han frivilligt underkastar sig. Hennes åhörarinna teg. Hon hyste samma öfvertygelse som marketenterskan, men hennes stolthet, hennes naturliga förbehållsamhet hindrade henne från att inlåta sig i resonnemang med denna sjelfsvåldiga, obildade flicka angående den olycklige ädlingens lefnadsförhållanden. Emellertid var det för henne af vigt att söka blidka Cigarette. Endast genom detta barn kunde hon sända honom en varning, som hon ansåg nödigt att meddela honom. — Ber ni, fru hertiginna, fortfor Fanans väninna i en till hälften butter och till hälften passionerad ton, ty det var nu hennes ädelmod som talade, och det kostade på henne att utsäga orden; ser ni, denne man lider. Hans lif är ott helvete på jorden — jag menar icke för farornas och mödornas skull, ty han är en öra soldat; utan jag menar, att dessa ständiga förödmjukelser, detta föraktfulla, brutala och tyranniska bemötande, som han här icke sällan röner, smärtar honom mera djupt och bittert än någon annan kan ana. Huru ofta har jag ej sett honom behandlas sämre än en galerslaf! Och dock tiger han; han klagar aldrig... O, nej! han är af samma slägte som ni... ni förstår? Men han lider; ja, vid Gud! få ha haft en tyngre lott i lifvet än han. Nu frågar jag er: eftersom