Dagens Nyheter – 4 december 1872, sida 1

-(UV —tiden blef hos Cigarette känslan af hennes egen underlägsenhet allt starkare och lifligare. Aldrig förr hade hon tyckt sig sjelf vara så simpel och obehaglig som nu; och derför hade icke heller hennes fåfänga någonsin blifvit djupare sårad än just nu. — Han tillhör alltså ert stånd? frågade hon tvärt. — Ja, han har tillhört det. — Aha! utropade Cigarette med sin vanliga ironi. Har han en gång varit förnäm, så måste han alltid förblifva det, eller huru? Ni tänka alltför högt om ert ädla blod, ni aristokrater, för att tro att det kan mista sia fina halt, vare sig det flyter under en kungs purpur eller en soldats grofva lärftsskjorta. Blod talar, säger man. Nåja, det är möjligt. Somliga påstå att min far var en fransk prins — må vara!... Jaså, han tillhör ert stånd? Bah! jag visste detta redan då jag första gången såg hans händer. Vill ni att jag skall berätta för er hvarför han lefver ibland 038? — Ja, gör det, såvida ni ej derigenom bryter något tysthetslöfte. — Ah! han ger mig inga förtroenden, det försäkrar jag. Hans nåd säger icke tio ord om någonting, ifall han kan slippa. Han är tyst som en fisk; det är så Splebejskt att prata, kantänka! Men i fält lär man sig taga reda på saker, fast man icke får höra dem berättas; och jag vet med full visshet att han kommit hit för att rädda någon annan d.v.s.