Dagens Nyheter – 4 december 1872, sida 1

verkligen en ädling — ihyser ingen kärlek för mig. Vi äro nästaniZalldeles främmande för hvarandra. Men händelsen gör, att han en tid stått i ett närmare förhållande till min familj. Han var en gång min broders bäste vän. Af skäl, dem jag ej känner, men som för honom äro afgörande, önskar han att för en och hvar hemlighålla sin identitet. Jag har en slump att tacka för att jag upptäckt densamma, och jag har lofvat honem att icke yppa hvad som sålunda mot hans egen vilja kommit till min kännedom. Förstår ni? Cigarette gjorde en jakande åtbörd. Hennes ögon fästades på hertiginnan; det var en så underlig glans i dem. Hon började ana ett medel till att utröna hans hemlighet, hvilken hon var alltför hederlig till att ens nu tänka på att förråda. — Ni förde i dag hans talan med så mycken värma. Han har ingifvit er denna sympati, som tappra sinnen alltid hysa för hvarandra, är det inte så? frågade Venetia Corona, med flit undvikande att antyda, det hon misstänkte tillvaron af någon varmare känsla för honom hos den lättretliga flickan. Ni skulle vilja tjena honom, om ni kunde, tror jag ..-. Har jag rätt? — O, ja! svarade Cigarette. Han är min kamrat; och vi soldater hjelpa alltid hvarandra. För resten är han sjelf mycket god mot dem bland mina gossar, som lida. Hvad är det ni begär af mig? UNDER SKILDA FANOR. 88.