Dagens Nyheter – 3 december 1872, sida 2

oo VU — Jag söker ej heller skrämma er. Om jag ej intresserade mig för er, tror ni väl, att jag då skulle bry mig om att ett enda ögonblick lyssna till ett okunnigt och illa uppfostrådt barns grofheter? Ni saknar, tyckes det mig, i icke obetydlig mån denna takt och artighet, som eljest utmärker er nation. Tillrättavisningen gafs i en mild ton; men den var dock i gig sjelf ganska skarp. Cigarette fann sig träffad deraf; aidrig hade hon erfarit en sådan. förödmjukelse som i denna stuvd. Hon var alltför klok och rättsinnig, oaktadt all sin fåfänga, för att icke känna inom sig att hon förtjenade detta klander, och för att icke inse att hennes opponent hade på sin sida alla de fördelar, som ligga i en rättvis sak. Huru bittert ångrade hon icke att hon så här utan all giltig anledning infunnit sig hoa sin stolta rival, endast för att inför denna blotta sina egna svagheter, visa huru ofantligt hon var henne underlägeen! De ädlare känslor, som i allmänhet beherrskade Fanans väninna, eröfrade nu åter hennes själ. Hon kastade sitt kors på marken och trampade med passionerad häftighet på detta föremål för sin dyrkan: — Jag vanärar det första degen jag bär det på mitt bröst! ropade hon. Ni har rätt, ehuru jag batar er och ehuru ni är vacker soma en förtrollerska! Det är verkligen inte underligt att han älskar er.