Dagens Nyheter – 3 december 1872, sida 1

oo OSV på att ega en dygd, som jåg värderar mycket högt, den att vara rättvis. Säg mig nu, tycker ni inte sjelf att det strider mot allt hvad rättvisa heter, att så der hastigt fördöma en främling, om hvars motiver, handlingar, karakter och lefnadsförhållanden ni omöjligen kan ha någon toggrannare kännedom? Åter teg Cigarette; hennes snsigte, likasom hennes bjerta, glödde af raseri. Hon hade kommit dit i akt och mening att riktigt tåga den fina damen i upptuktelse, att banna cch smäda henne; och nu — stod hon i stället alldeles stum och försagd inför henne. Hon började sjelf inge, att hennes uppträdande var barnsligt, löjligt, föraktligt. — Det är hufvudsakligen två anklagelser ni framställt mot mig, yttrade Venetia, sedan hon några ögonblick förgäfres väntat på ett svar; att jag behandlar era kamrater som fattighjon, och att jag röfvar från folket — det folk jag sjelf tillhör, förmodar jag att ni menar — hvad som rätteligen tillkommer detgamma. Hvad den första beskyllningen angår, buru vill ni bevisa den? — och beträffande den andra, huru kan ni veta att den eger någon grund? — Pardieu, min fru! utbrast Cigarette, gökande att försvara sig, fastän hon äfven nu med harm kände att hon var mycket underlägsen sin fiende. Jag var på kospitalet när era frukter och viner kommo dit; och hvad UNDER SKILDA FANOR. st