Dagens Nyheter – 3 december 1872, sida 1

-—-—CTCUVen hel mängd både ädlingar och furstar vid sina fötter. Det retade den svartsjuka flickan att icke i sin åhörarinnas anlete upptäcka ett enda spår af sinnesrörelse. Denna förmåga af sjslfheherrekning, som hon fann hos sin rival, syntes henne obegriplig. Ert prat är narraktigt och tanklöst, såsom man kan vänta endast af ett barn, genmälde den förnäma damen med köld. Jeg kan icke föreställa mig att den person nitalar om gjort er till sin förtrogna i en sådan sak. — Han! utropade Cigarette. Han hör till ert stånd, min fru. Han är tyst som grafven. Ni kan: döda honom, men aldrig förmår ni aftvinga honom ett ord, gom kan ej sjelf vill säga. Jag vet endast hvad han talade under febern... -— Jaså, ni skötte honom då? — Jag! nej visst inte, inföll Cigarette, som fann att hon förrådt sig sjelf. Han lågikockens tält, der jag var, och han yrade... Se der alltsammans. Men det händer ofta att... — Vänta! Hör mig en gång, innan ni fortsätter detta häftiga, oförnuftiga ordande, inföll Venetia, som nu fått en id och blifvit ense med sig sjelf om huru hon skulla bete sig för att på bästa sätt komma ifrån danna sällsamma varelse, med hvilzen hon hade att göra. Ni misstager er i fråga om betydelsen af da ord — hvilka de än voro — gom pi hörde honom yttra. Denno ädling — han är