Dagens Nyheter – 2 december 1872, sida 2

och mest hängifna tjenarinna, som länge haft anställning i hennes fädernehem och vårdat henne såsom litet barn. Detta tält var ett af trenne, som blifvit ställda till hertiginnans disposition, och inredt med all den lyx, som i dessa aflägsna nejder kunde åstadkommas. Cigarette förblef en stund stående helt tyst och syntes betrakta det rum, hvari hon okallad och oanmäld ir trädt; men egentligen såg hon ingenting annat än det stolta hufvud, som hastigt upplyftades vid hennes inträde. Just sådant hade hon föreställt sig det hufvud, som flickan från Marseille släpade öfver gatsmutsen och kastade i hafvet. Venetia syntes högeligen öfverraskad, och hon tvekade en stund innan hon yttrade sig. Med denna behagfulla artighet, som var henne medfödd, steg hon derpå upp och nalkades tältets ingång, der den sällsamma figuren, till hälften en soldat och till hälften ett barn, fortfarande stod orörlig. Hon hade känt igen Cigarette. — Ah! är det ni, ma petite? sade hon. Stig in... Var icke rädd... Hon talade i en särdeles välvillig ton, ty hon beundrade den lilla marketenterskans heroism, tyckte eynd om henne och ansåg henne väl behöfva uppmuntran. Cigarettes lilla b:uva ansigte, som var så själfullt, så frimodigt, behagade henne mycket; hon hade med synnerlig tillfredsställelse lyssnat till det djerfva och stolta försvarstal, hon hållit inför mars