En nersk tvinlig apostel. ) Porsgrunds tidning i Norge meddelar följande märkliga upplysningar om en norsk vandrerska, som heter Guri. Hon är född, säger tidningen, på Vors egor och besökte senast Porsgrund och kringliggande trakter vid påsktiden detta år. Hon är en bondflicka från Vors och utvandrade vid unga år till Amerika. Gripen af den religiösa rörelsen der omkring 1860, började hon, efter gzom hon påstår, en omedelbar kallelse från Gud4 — en kallelse, om hvars beskaffenhet och omfång hon eljest uttryckte sig mycket oklart — att vandra omkring och förkunna ordet. I Amerika ströfvade hon sålunda omkring i åtta år som predikant, uppehöll sig en kort tid på hvart ställe och profeterade att ändan var när, hvadan det sålunda var tid på att tänka på bättring. Derefter teste hon till Europa, kom till England, till norra Frankrike, derpå in i Rhenländerna och arresterades i Koblentz, emedan hon midt under brinnande krig skrämde folket med att på gatorna börja orda om Guds dom; lössläppt, drog hon öfver Alperna och höll sitt intåg i Rom tillsammans med Victor Emanuels soldater, hvilkas kamp med påfliga armån hon öfvervar. Efter ett uppehåll gjorde hen en krok in i Österrike, vandrade så mot norra Tyskland och kom genom Danmark till sin hemort. Sålunda beskref hon sin marschruta. Hon talar flytande engelska och italienska, det senare på allmogedialekt, samt mycket bra tyska, I Porsgrund uppträdde hon icke predikande, med undantag af att hon höll en bön — utan uppmaning — i bönhuset påskdagsmorgonen, sedan flertalet af dem, som öfvervarit ottesången, gått. Hon var 1 sitt uppträdande mycket stillsam, utom då hon anfäktades af sitt Ckall; då närmade sig hennes svärmeri det vanvettigaste högmod, hon tillmätte sig en profets och apostels ! fulla rang, satte sitt ord vid siden af bibeln och gjorde anspråk på en nästan verldshistorisk betydelse. Guds ord kom första gången till Rom med henne; nu efter hennes besök säljas biblar der, hvilket icke får tillskrifvas påfvens verldsliga fall o. 8. v. Naturligtvis förekom ofta, att hon, trots sin för en qvinna i -hennes ställning ovanliga kännedom i historien, dock af sin ofullständiga bekantskap med mycket förleddes till de mest felaktiga uppgifter och förryckta påståenden. Hon skulle från Norge begifva sig öfver Ryssland till Asien. Om hennes uppehåll i Finland hafva finska tidningar berättat följande: I medlet af oktober besöktes Wasa, för vexelkontorets skull, af ett fruntimmer från Norge, som vandrade till fots och bar på ryggen sin rensel, innehållande hela hennes respackning. Hennes namn lär vara Julia Lie och hennes ålder omkring 40 år; hon tillhörde uppenbart ståndspersonsklsssen, Hon var stadd på vandring från Norge till Ryssland, genom hvilket hon ämnade begifva sig till Turkiet. Erbjuden i hemlandet lärarinneplats vid folkskola, sade hon sig icke kunna mottaga den, emedan hon måste lyda sitt samvetes bud, som ansåg Herrans ord vara hennes lefnadsregel: Går ut i hela verlden och lärer allt folk. Hon hade förut genomvandrat Tyskland, Frankrike, Österrike och senast Italien. I Rom hade hon sutit häktad 5 veckor, derför att hon för romarne läst Romarbrefvet, tolkat detsamma och yttrat sig mot prestmakten och påfvens anspråk. Tillfrågad am sina utkomstmedel, sade hon, att Gud lagade så, att hon aldrig saknade vänliga menniskors gästfrihet. Finska kunde hon icke, ej heller ryska, men hon var obekymrad och mens27., att hon snart nog skulle lära bon sg språken. Hennes uppträdande .r en bildad persons van vid ume od oangeslifvets fordringar, hehnes drö?t, enkel och afpassad efter det ovanliga i hennes sätt att färdas. Hon ville icke begagna andra fortkomstmedel än sina fötter, ty så färdades ju äfven Frälsaren De fruntimmer, hvilka kommo i beröring med vandrerskan, tyckte mycket om henne, hennes hjertlighet och religiösa allvar.