Article Image
Schlossska målet, som åtskilliga gånger förevarit vid rådhusrättens 4:e afdelning, är nu så fass utageradt, att det igår kunnat af parterna, allmänna åklagaren t. f. stadsfiskalen Eckerström och de tilltaiade. grosshandlaren M. Schloss, bok. hållaren Gottschalk och drängen Fredriksson, till domstolens afgörande öfverlemnas. Först up läste likväl allmänna åklagaren ett genmäle på de beggo först nämda svarandenas genom deras ombud, vice häradshöfdingen Beckman, förda rekonventionstalan. I denna skrift, som hufvudsakligen är rik tad mot ombudet, erinrar hr Fckerström denne om, att rådet till hr E. att h fva tand för tunga synes vara gifvet i hans hufvu lmans intresse, och förklarar vidare orsakerna till svårigheten att leda det mot hr B:s hufvudmän anställda ätalet i bevis. Dessa orsaker hafva nemligen varit, dels att enskildt gjorda angifvelser ej vidhållits offentligt, dels att vittnen, som förut uppgifvit sig hafva ätskilliga vigtiga upplysningar att meddela, inför rätta ej haft reda på någonting, och slutligen att uppgörelser sådana som med lumphandlaren Isakson blifvit af de tilltalade träffade. Åklagaren an: såg sig dock hafva gjort nog för sitt fredande, i det han frambragt sannolika skäl och bevis, samt yrkade alltså ogillande af den första rekonventionstalan. 3 Hr Beckman fann af hvad åklagaren i går anfört en ytterligare anledning att fortsätta sina förut mot honom gjorda ansvarspåstäenden och ba rätten att vid bedömandet af dessa taga i öfvorvägande den skada, som genom smäaelser och falska angitvelser tillskyndas dem, som för samma blifva föremål. Ty äfven om den beljugne eller falskt angifne frikännes genom .omstols ut slag, finnes det dock många enfaldiga och nästan otillräkneliga personer. som med tanken på det gamla ordspråket: ingen rök utan eld läte sina miss ankar hvila qvar på den anklagade. I en tid sådan som den närvarande, då den ena skandalen jagar den andra, då de frånvarandes rykte så ofta och skamlöst offras, i en sådan tid — yttrade B. slutligen — bör smädaren och den falske angifvaren ännu mindre än under motsatta förhållanden undgå att sig sjelf till straff och andra till varnagel erfara de lagliga följderna af sitt ofog, och icke, såsom mången gäng förr händt, undslippa med ett bötesbelopp, som, lätt guldet, endast gifver anlednin till den förorättades ytterligare förhånande af dem, som aldrig reflekterat på det gamla latinska ordspråket: Hodie mihi cras tibi, eller i dag mig, i morgon dig. Utslag i målet afkunnas den 24 nästa I LANDSORTEN. i Flyttadt råmärke. Till senaste hösteting med Askers härad i örebro län hade länsmannen Sahlin, efter angifvelse af nämdemannen Lars Olsson i Djursnäs, instämt hemmansegaren Erik Henriksson i Ingvaldstorp med påstående om ansvar å Henriksson för det denne flyttat ön råsten i skilnaden mellan hans samt Katarina Andersdotters och Charlotta Höglunds egande mark 80x fot och sex tum in på de sistnämdas egoområde. Henriksson erkände väl att han verkställt denna omflyttning, men påstod att detta icke skett af egennytta, utan att han haft för afsigt att gifva grannarne full orsättning derför, ehuru detta ej skett. Då Henriksson emellertid hvarken före eller eller ens elter flyttningen derom underrättat nämda grannar, ännu mindre erhållit deras tillstånd till flyttning, hvilken således uppenbar.igen skett i afsigt att tillskansa sig en del af deras mark, dömde häradsrätten Henriksson, enligt Nerikes Allehanda, att för berörda försök att utvidga sina egor hällas till straffarbete i 6 månader och att i 5 år vara förlustig medborgerligt förtroende, hvarjemte Henriksson förpligtades att, på sin bekostnad, låta återflytta rästenen på sin första plats samt ersätta de 1 målet afhörda vittnen,

29 november 1872, sida 2

Thumbnail