Dagens Nyheter – 29 november 1872, sida 1

-—-— DOV — henne från att gå hvart hon ville. Hon var ju armåns bortskämda dotter, och hvad som på intet vilkor skulle ha tillåtits någon, det gjorde hon opåtaldt. En gång kommen inom den magiska kretsen, stannade hon en stund helt fundersam. Begäret, som dref henne framåt, och hatet, som höll henne tillbaka, kämpade i hennes inre, Att fegt smyga sig in i rivalens tält, att gömma sig som en spion för att få se hvad hon önskade, att röja någon fruktan, dertill skulle hon ej ha kunnat beqväma sig. Hon ville gå rakt fram till målet; stående ansigte mot ansigte med denna sköna, sällsamma, kalla, grymma varelse, ville hon riktigt förvissa sig om, huruvida hon var af kött och blod såsom andra menniskor, samt på samma gång efter bästa förmåga håna och bespotta henne. Hon längtade att få göra såsom en viss ung flicka (om hvilken hon hört en gammal invalid berätta) gjorde under den stora revolutionen — en folkets dotter, en fiskarflicka, som hade älskat en man, tillhörande noblessen, en herre som öfvergaf henne, för att gifta sig med en annan qvinna, hvilken var förnäm såsom han sjelf, en vacker fröken med fint skinn och liljehvit hy, med aristokratiska miner och ett djupt förakt för allt hvad pöbel heter. Denna fiskaredotter, som var från Marseille-trakten, hade. ett stolt sinne; hon teg och led till en tid. Den oförrätt, som