Dagens Nyheter – 29 november 1872, sida 1

-—UVI men hon var så underlig till mods, hon var nedstämd, grubblande, missnöjd med sig sjelf; aldrig hade det glada barnet erfarit nägonting dylikt. Hon tyckte, det var så besynnerligt, att denna sorgliga stämning intagit henne just nu, då hennes ljufvaste dröm blifvit förverkligad, då hon nått sina önskningars mål. Medan hon stod i ensamheten under det klara stjernprydda himlahvalfvet och blickade på alla tälten, der soldaterna sofvo, kommo plötsligt tårar i hennes ögon. — Huru de lefva blott för att slagta och, slagtas! Huru de dö såsom öknens vilddjur! tänkte hon. Hvad poeten och patrioten kände, men bättre kunde uttrycka, det kände nu ock Cigarette — en inre röst talade till henne om de skönaste förhoppningars fåfänglighet och om fruktlösheten äf den ädlaste sträfvan, så snart den afser att bringa ljus i detta mörker, fullt af lidanden, vedermödor och förvillelser, hvari den menskliga tillvaron är insvept. — Här är ingenting annat att göra än att dö med ära! tänkte den lilla marketenterskan i sitt gorgbundna hjerta, sålunda omedvetet finnande samma lösnidg på lifvets gåta som det grekiska snillet,