Dagens Nyheter – 28 november 1872, sida 1

samt den qvinna, han afgudade, mottaga loford för sitt välförhållande under den långa tid, han som soldat tjenat i franska armån. Emellertid förblef han sittande orörlig som en staty i sadeln, och endast sällan kastade han en förstulen blick åt det håll, der tricoloren svajade öfver Venetia Ceronas hufvud. Han hörde icke heller ett enda ord af det vackra loftal, som hölls öfver honom sjelf af Fanans väninna. Men när denna på återvägen passerade det ställe, der han var, såg han vänligt på henne och smålog. Leendet uttryckte dock ingen tacksamhet, ingen ömhet, det angaf endast, att han kände igen henne, och derför sårade det Cigarette smärtsammare än om han stött en värja i hennes bröst. Nu kom ändtligen det ögonblick, som han hela tiden fruktat; trupperna satte sig i rörelse, för att defilera förbi kejsardömets representant. HVjelf måste han naturligtvis följa med de andra; och då han passerade marskalken samt dem, som omgåfvo denne, vände han hufvudet åt sidan och sökte så godt sig göra lät, dölja sitt ansigte med sabelklingan. Härunder sneglade han likväl på de två föremålen för sin kärlek och räddhåga; Venetia syntes blek och intagen af en liflig oro, henneg broder åter var glad och frimodig såsom vanligt. Åren syntes icke ba mycket inverkat på hans utseende; han var sig alldeles lik, såsom Cscil.mindes honom från fordna dagar.