Dagens Nyheter – 28 november 1872, sida 1

-—UVUUU -— Men förutom henne sjelf voro alla okunniga om hvilken likgiltighet, hvilken köld och försumlighet hon hade, att bestraffa; ingen, med undantag af henne hade hört Cecil, då han efter slutet af drabbningen vid Zaraila låg yrande på sjukbädden, tala endast om den förnäma rivalen ; hön allena visste, huru kall och tvungen hans kyss var, då han en gång i afskedets stund fann sig föranlåten att bevisa henne sin tacksamhet för gjorda tjenster genom en sådan ömhetsbetygelse. Men hon älskade honom; och fastän hon sålunda hade mycket att hämnas, försvarade hon honom dock med värma; ty hon var rättrådig, och någon sjelfviskhet fanns icke hos henne. Marskalken lyssnade till hennes yttranden med allvar, under det att de högt uppsatta personer, som omgåfvo honom, logo. Ifall nägon annan än Fanans väninna uppträdt på detta sätt, ekulle han eller hon ha rönt ett helt annat bemötande; men — hela Frankrike och hela Algier kände ju Cigarette. — Hvad heter denne man, som pi berömmer så varmt, mitt vackra barn? återtog marskalken. — Det kan jag icko upplysa er om, herr marskalk. Jag vet blott, att han här kallar sig Louis Victor. — Ahl! jag har hört mycket talas om honom. En tapper soldat, men... UNDEB SKILDA FANOR. 84.