Kammarrättens arkiv står det icke bättre till med än med verkets nit i målens afgörande och expedierande, enligt hvad man inhemtar af följande, den 19 dennes expedierade skrifvelse från justitieombudsmannen till kammarrättens president grefve Mörner: Vid mitt besök i kungl, kammarrätten den 26 sistlidne oktober fann jag tit, arkiv förvaradt till betydlig del i bottenvåningen af det hug, der tit. embetslokal är belägen, och uti ett mörkt rum af så ringa omfång, att böcker och handlingar måst sammanpackas i hyllor uppställda tätt invid hvarandra, så att af denna orsak och för mörkrets skull en erfordorkig handling icke utan största svårighet och me begagnande af eldsljus lärer kunna der uppsökas; och erfor jag att den öfriga delen af arkivet var upplagd i vinden till samma hus, hvilken vind vore belägen ofvan om husets brandbotten och således icke tillbörligen skyddad för eldfara; varande denna fara så mycket större som gnistor från den mängd af ångfartyg, hvilka ständigt under seglationstiden inlöpte i och utlöpte ur den närbolägna Riddarbolmshamnen, lätteligen kunde intränga genom luckorna å vinden och antända der befintliga brännbara ämnen, hvadan sistnämda förvaringsrum var 3m möjligt olämpligare för sitt ändamål än det förut beskrifna. Då detta förhållande icke kan vara tit. obe kant, utbeder jag mig benägen underrättelse huruvida icke inom den åt tit. upplåtna lokal må för arkivet eller åtminstone den del deraf, som förtjenar att åt framtiden bevaras, finnes annat förvaringsrum, som tillåter en sådan arkivets uppställning, att det må vara för begagnandet utan svårighet tillgängligt, på samma gång detsamma blifvor mot eidfara bättro betryggadt.