Från Marseille till Barcelona. En korrespondent i Barcelona skref den 3 november till Dagens Nyheter: Jag har nyss slutat min första färd landvägen från Frankrike, öfver Pyrenterna, till Barcelona. Några rader om denna del af verlden, som för de Carlistiska oroligheternas skuld nu för tiden ofta omtalas i Europas tidningar, skola kanhända hafva något intresse för er derhemma. Utmed banan mellan Marseille och Perpignan lågo stora sträckor af landet omkring Arles och Taragcon öfversvämmade i följd af starka regn, och det var icke utan stor möda tåget kom fram. Från Perpignan färdades jag öfver Pyrenberna i en diligens, dragen af 9 stora mulåsnor. Deras seldon voro besatta med hundratals små Klockor, hvilkas pinglande höres på en engelsk mils afstånd. På toppen af Pyrenberna, der landskapet är som mest pittoreskt, uppehålles man af spanska karabinierer med den prosaiska förrättningen att noggrant visitera både bagage och diligens. Här fick man sedan höra omtalas att i de spanska bergstrakterna kringstryka tusentals Carlister, eller anhängare af den 8 k. legitima tronpretendenten. Vi fingo ock nöjet se dem på nära håll. Från la Juncera, den lilla gränsbyn, fortsattes resan till den lilla staden Figueras). Hit strömmar hvarje dag en massa bondfolk för att afyttra sitt vin och sina ladugårdsprodukter. Tillgången å dessa alster är riklig, emedan trakten är fruktbar och befolkningen ovanligt arbetsam för att vara sydländingar. Med undran betraktar man qvinfolken komma ridande på åsnor med några besynnerliga vinreservoarer hängande tvärsöfver åsnans rygg. Den som icke förut känner beskaffenheten af dessa vinfastager kan här lätt få veta densamma. Här uppfödas i bygden svin i stor antal. Mestadels äro de svarta. När de slagtas flås huden hel af ända ned till fötterna och denna hud, hopsydd vid halsen och fötterna, begagnas sedan i åratal till vinsäck. När huden är fylld med vin liknar den fullkomligt ett svin utan hufvud. På detta sätt föres det cataloniska vinet till torgs. När det är såldt forslas det hem till köparen, huden öppnas vid ena foten, vinet aftappas, och så förer säljaren sitt ovanliga fastage hem igen. Från Figueras löper vägen fram genom en vacker dal, omgifyen af bergstoppar med vulkanisk karakter, till den högst heliga och katolska staden Gerona — den fulaste och smutsigaste stad jag någonsin sett, men alla presters förtjusning, ty här smörja de Big riktigt på det okunniga folkets bekostnad. Gerona hetes vara den mest katolska stad i hela Spanien och det såg ut som största delen af befolkningen skulle vara andlige. Staden har en ryktbar katedral med ett spännhvalf som hör til de största och djerfvast konstruerade i hela Europa. Detta har gjort stadens namn vida berant, lika mycket som dess hjeltemodiga försvar mot fransmännen 1809. De sistnämde förlorade många tusen man utanför dess murar, hvilka åtminstone nu syntes eländiga och mera liknade höga landtmannahägnader än fästningsvallar. Men på den tiden fanns det hvarken Kruppska kanoner eller Ericssonska 15-tumskanoner. Mellan Gerona och Barcelona fick jag i grannskapet af staden Tordera nöjet se några hundra Carlister stå med sina gevär riktade mot vårt bantåg. Det blef allmän förskräckelse bland passagerare, men dervid stannade det. Carlisterna voro så hyggliga och läto oss fritt passera. Det erfors sedermera, att Carlistchefen, general Savale, trott att tåget medförde trupper; lyckligtvis fanns der ingen enda soldat i uniform ; eljest hade vi troligen fått smaka kulregn. De Carlistiska banden bestå mestadels af pojkar mellan 16 och 18 är samt gubbar på 50-talet; de äro illa klädda och öfver hufvud ett af presterna bedraget slödder. Bevr RA LR KR AF Jan GR atoll: sm At N