Dagens Nyheter – 26 november 1872, sida 1

-—DI — Hon syntes tveka ett ögonblick, och härunder afspeglade sig för första gången en bäfvande ömhet i hennes anlete; hon kände ett outsägligt medlidande med denne man. Derpå drog hon sina händer sakta tillbaka och sade: — Ja, jag vill se er igen. Han förmådde icke svara, så rörd var han af tacksamhet; han bugade sig för henne ödmjukt såsom för en kejsarinna och nalkades dörren — ännu en sekund förgick, och hon var allena. Hon stod och blickade ut öfver den vida öknen, tänkande på honom; och härvid kommo tårarne henne i ögonen, och hennes bjerta blef allt mera beklämdt. — Är han från förståndet? sade hon till sig sjelf. Hvarom icke, är han en martyr — en af de största som någonsin okänd och glömd lidit här på jorden. x x ok På aftonen samma dag sutto hertigen af Lyonnesse samt hans syster och vänner utanför härberget, svalkande sig med lemonad och kastande sädeskorn åt en hop små dufvor, under det de betraktade den nedgående solen. — Min dyra Venetia, utbrast Serafen i sorglös ton, jag har glömt nämna för er, att jag frågat efter den der jägare skulptören — UNDER SKILDA FANOR. 82.