Dagens Nyheter – 26 november 1872, sida 1

-—Da — Hela sydarmån var samlad på en ofantlig slätt för att bevittna Hederslegionens utdelande. Icke ett enda moln syntes till på den ljusblå himmelen. Trupperna voro uppställda på trenne linier, som bildade tre psidor af en ofåntlig qvadrat. Zuavernas och Zephyrernas bataljoner, den afrikanska jägare-brigaden, spahis sqvadroner, tiraljörernas och turcos regementen, artilleriets batterier, allt och alla hade kommit tillsammans hit från alla läger och stationer i de södra trakterna, för att fira dagen, för att hedra en person, genom hyvilken tricoloreng ära i ett kritiskt ögonblick blifvit räddad. Fanornas röda, hvita och blå färger, örnarne, hästarnes yfviga manar, soldaternas bruna ansigten och lågande ögon, spåhis röda kappor och half-kavalleriets snöhvita turbaner, de blixtrande lansarne och de blänkande muskötpiporna — allt var blandadt om hvartannat i ett haf af bländande färgprakt. Det hade varit en blodig, fruktlös, grym strid; ingenting var vunnet, utom att araberna blifvit jagade åtskilliga mil in i landet. Hundratals franska soldater voro dödå af sjukdomar, och ännu flera hade afdagatagits genom skott och sabelhugg; dessa voro nu allä glömda — endast i armnas rullor förvarades deras namn — och ingen begrät dem, om icke möjligen en gammal fader eller moder i någon liten koja bland Normandiete