Dagens Nyheter – 25 november 1872, sida 1

-— UTAV mm stodo i vägen för hennes önskningar. Nu kände hon sig för första gången vanmäktig, hon insåg att ödet här fällt en dom, som det var omöjligt för henne likasom för honom att ändra eller förmildra. Hon förblef tyst några ögonblick; han hade åter rest sig upp och gick nu fram och tillbaka i det trånga rummet med sänkt hufvud. Han hade trott att han aldrig skulle kunna få genomlefva en smärtsammare stund än den, då hans broders otacksamhet sårade hans hjerta; men nu hade slumpen helt oväntadt beredt honom ett lidande, som var ännu större. — Lord Royallieu, sade hon slutligen, i det hon trädde fram till honom — och vid ljudet af det gamlå namnet spratt han till, vände sig om och såg på henne, såsom hade hon varit en vålnad från hans förflutna lif, hvilken plötsligt visat sig för honom. Och hon tillade, innan han hann svara något: — Hvarför ser ni på mig så der? Ni må gå tillväga huru som helst, så kan ni dock ej förändra det faktiska förhållandet, att ni är den ende rättmätige innehafvaren af er faders titel. Så länge ni lefver, kan aldrig er broder Berkeley lagligen tillegna sig densamma. Ni må vara korporal vid afrikanska jägareregementet, men ni är icke desto mindre pair af England. — Hvad gör det? mumlade han. Hvarför säger ni mig detta? Jag har ju förklarat för