hur ö då Nere heter och omedvetet frestade honom att förråda sin broder och sitt gifna löfte. Denna kalla likgiltighet, som alltid utmärkt henne och hvilken så många funnit orubblig, oöfvervinnerlig, var nu försvunnen, och sympatiens, deltagandets, ifverns värma hade trädt i dess ställe. Det var: en hel verld af känslor i hennes ansigte, en obeskriflig vältalighet i hennes ögon ... Att göra hvad som hon bad honom om var ingenting annat än hans verkliga rättighet, och en herrlig framtid skulle derigenom öppna sig för honom; men — han kunde det icke. Han hade lofvat att aldrig uppoffra sin broder; detta löfte höll honom fjettrad med en oemotståndlig kraft. — Hvarför svarar ni mig inte? fertfor hon, i det hon lutade sig framåt med förundran, tvifvel och en vaknande fruktan i sin blick, hvilken fästades på honom så tankfull, så forskande. Är det möjligt, att ni fått underrättelse om det arf, som skulle tillfallit er, ifall ni ej ansetts död i ert hemland, och att ni icke desto mindre frivilligt stannat här såsom en simpel soldat? Lord Royallieu måste ovilkorligen afstå åt er sin titel och förmögenhet. Det kan han icke vägra, han måste känna igen er genast... Åh! nu när jag ser på er, kommer jag så väl ihåg, hurudan ni var i min barndom; ni är er så lik; Philip skall icke en sekund tveka att kasta Big i era armar.