Dagens Nyheter – 20 november 1872, sida 1

NER oa genom broderns dåd blifvit fästad på deras gamla vapensköld (en fläck, som syntes honom icke mindre mörk för det att densamma var dold för verldens blickar), det ofrivilliga föraktet för denne man, hvilken var den ende af hans ätt som någonsin gjort sig skyldig till en usel, en nedrig handling, de tusen barndomsminner, som i denna stund vaknade i hans själ, det innerliga längtandet att få höra ett enda ord från broderns läppar som förrådde att hos honom fanns qvar någon liten lemning af denna starka hederskänsla, som ailtid beherrskat deras stolta fäder — allt detta afhöll honom från att tala. Berk tolkade oriktigt hans tystnad. — Jag är i ert våld, gzade han bäfvande; och ni kan göra med mig hvad ni vill! Jag innehar för närvarande er plats i samhället, jag bär vår familjs titel, ty detta är kanske för er en nyhet — vår far och vär bror äro döda. Allt hvad jag ärft tillhör er. Vet ni det eller — har ni måhända hittills varit okunnig derom, eftersom ni inte sökt att göra era anspråk gällande? — Jag vet det. — Och ni har aldrig framträdt för att taga i besittning hvad som rätteligen tillkommer er? — Hvad jag icke gjorde för att rädda min egon ära, har det inte gerna kunnat falla mig in att göra för att vinna en förmögenhet och en titel. Den djupa betydelsen af detta svar blef