Dagens Nyheter – 19 november 1872, sida 2

-— b038 — När han åter kom ut på gården, vände sig de flesta af dessa eljest så vilda och sorglösa krigare bort, för att icke se hans ansigte; ty det gjorde dem så ondt om honom. Han såg verkligen mycket olycklig ut. Den friska nästen stod nu sadlad vid porten. Cecil styrde sin kosa dit; alla hans rörelser voro mekaniska såsom bos en mönniska, den der icke vet hvad hon gör. Instinkten dref honom att uträtta det uppdrag, som blifvit honom anförtrodt, fort och noggrannt; men eljest hade han intet medvetande eller minne af någonting annat än dessa kära anletsdrag, hvilka, innan han kunde komma tillbaka, Afrikas grymma sol skulle ha gjort fullkomligt oigenkänliga. . I portgången rådde mycken brådska och rörelse. Dels hade en afdelning soldater unländt söderifrån, dels skulle några förnäma resande, som tagit in på härberget, om en stund fortsätta sin färd, och deras: betjening, biträdd af en hop andra beställsamma personer, var nu sysselsatt med förberedelser för afresan. Händelsevis fick Cecil höra en af betjenterna uttala ett namn, som genast ådrog sig hans uppmärksamhet. Det var namnet på den qvinna, för hvilken han nyligen fattat en bopplös kärlek. Han vände sig till karlen, frågande: — Åtföljer ni hertiginnan Cerona? Hvad gör hon här? — Hon reser för att se landet och bevittng krigets förödelser,