Dagens Nyheter – 19 november 1872, sida 2

-—-—-— VVV -—ningen aflägsnadet sig åter, för att fortsätta sin afbrutna sömn; Cecil ensam stannade qvar. Liggande lutad mot armbågen bredvid grafkullen, förblef han flera timmar orörlig. För alla andra skulle denna ensliga grift ingenting betyda; den var ju blott ett enda vittnesbörd bland tusen om det vilda krig, som under många år rasat i dessa nejder. Men för honom hade den en helt annan betydelse; den gömde ju allt hvad som hittills utgjort en föreningslänk mellan honom sjelf och hans förlorado ungdom, hans förlorade fosterland, hans förlorado frid. Rake hade följt honom med en. orubblig trohet, uthärdat nöd och fattigdom samt försakat utmärkelser för hans skull, och hela lönen för ett sådant lif hade varit att dö, träffad af en okänd fiendes vapen, utan att röna någon tack, utan att skörda någon ära och utan att bli hämnad. Det syntes Cecil att ett nedrigt mord blifvit begånget — och att han ajelf var delaktig deri. Långsamt förgingo nattens timmar. Ingenting störde den djupa stillhet, som följt efter de föregående dagarnes storm. Cecil, som var ytterst utmattad i följd af resans besvärligheter, men likväl ioke kunde sofva lungt för den bittra sorgens skull, försjönk småningom i ott slags dvala, ott tillstånd af half medvotslöshet. Plötsligt väcktes han härur; han spratt till, intagen af en nästan vidskeplig fruktan, ty i den tysta natten hade han tydligt hört ett