Dagens Nyheter – 19 november 1872, sida 1

-— OULJL nig ned på marken och somna — kanske för alltid. Slutligen nalkades han ett i öknen anlagdt härberge, der han var beordrad att byta om hästar. Detta låg på ungefär lika stort afstånd från franska högqvartetet och den lägerplats, som utgjorde målet för hans äfventyrliga färd. Hen hade nu båledes passerat halfva vägen. Lik en man som går i sömnen, ledde han sin stapplande häst fram mot den enetaka gården, hvars oregelbundna, fyrkantiga torn nu blefvo synliga mellan de täta sandmolnen. Inkommen genom stora porten, varseblef han en mängd merniskor, mulåsnor, kameler och hästar. Ty härberget var beläget vid den enda landsväg som ledde genom detta distrikt söderut, och icke allenast krigsfolk, utan äfven åtskilliga resande, turister och konstnärer från den civiliserade verlden, stötte derför tillsammans här. Grupper af samtalande stodo här och der på gården, men alla tystnade och blickade med undran och medlidande på den grå hästen och dess sällsamma börda samt på den franske jägaren, som framskred utmattad och flämtande vid dess sida. Cecil rörde sig långsamt framåt tills han kommit midt ibland dem; men då blef allt hastigt mörkt för hans syn, och han föll sanslös till marken, under det att åsnelrifvare och kamelegare, kabyler och frangmän trängdes omkring honom, UNDER SKILDA RANOR. 26. :