Dagens Nyheter – 18 november 1872, sida 3

märkbart smärre dimensioner, hvilket äfven af denna komposition kan skönjas. — Novelletternes innehåll åter är lika anspråkslöst som deras diminutiva titel. W. B. Utrikes-Nyheter, Hr Thiers manifest. Förliden onsdegs efteriniddag uppläste hr Thiers i nationalförsamlingen sitt regeringsbudskap. Vi äro i tillfälle deraf meddela dels ett utförligt sammandrag och dels (i öfversättning) ordalydelsen: Till en början sade han att fullkomligt lugn rådt i landet under församlingens ferier och att arbetet på rikets Och det allmänna välståndets återapprättande gjort framsteg, för hvilka man hade att tacka Herren, alltings allsmäktiga upphof, hvilken stödjer och upprätthåller de folk som, när de hemsökts af olyckan, ej förtviflat om Honom eller orm sig sjelfva. a Angående det stora lånet sade hr Thiers att handelsverldens hela tillgängliga kapital hade blifvit Frankrike erbjudet. Regeringen hade redan erhållit 19, milliard derå inbetald; således halfva lånet inom 3 månader. Regeringen har genom sina operationer lyckats förekomma en alltför stark stegring af kurserna. Den har köpt vexlar på Tyskland i älla länder till belopp af 14—1500 millioner och till Preussen redan betalt 809 millioner frank; 200 millioner ytterligare skall det erhålla i december. Till nästa års afbetalning å krigsskulden skall regeringen ändock ha 600 millioner öfver. Franska banken har egen metallisk valuta till belopp af 800 millioner samt på deposition 44 mill. af enskilda och 50 mill. af staten, allt i guld och silfver. Införseln till Frankrike, känd för 9 månader, kommer att för hela året uppgå till 3 milliarder 457 millioner frank och utförseln till 3 milliarder 557 millioner. Enligt regeringens beräkning skulle statsbristen vid årets slut bli omkring 132 millioner frank; vid 1873 års slut skall jemnvigten i budgeten vara fullt återställd; och regeringen är viss om att öfverskott skall uppstå under loppet af år 1874. Hr Thiers talade bärefter utförligt om den nya handelstraktaten med England. Efter sin öfverblick af regeringens med framgång krönta bemödanden att bota nationens olyckor, sade hr Tbiers att Frankrike för detta resultat hade att tacka ordningens upprätthållande. Jag skall icke upphöra, mine herrar, fortsatte han, Satt upprepa, att om I icke haden varit i full besittning af ordning, skulle detta krig — utan like i motgångar, detta grymma sönderstyckande af vårt område, dessa förfärande bördor som tycktes öfverstiga våra krafter, en tron fallen under sina tels tyngd, en urgammal statsform, som vi vant oss att lefva under, hastigt bortsopad, och denna nya republikanska form, hvilken merändels oroar sinnena så fort den framtrider — allt detta, som med ens kom öfver vårt häpna och nedslagna land, skulle kunnat blifva till en objelplig kalamitet. Jag ville säga till dem som i lång tid satt sin lit till republiken såsom idealet af styrelseform, mest öfverensstämmande med deras åsigter oc1 mest egnadt att befrämja det moderna samfundets framåtskridande — jag ville säga till dem: I borden, framför alla andra, med passion önska ordning, ty om republiken, redan två gånger försökt utan framgång, denna gång kan lyckas, så är det ordningen man derför har att tacka. Gören derföre omsorgen om ordningen till ert dagliga värf! Om utöfningen af vissa rättigheter, hvilka tillhöra ett fritt folk, kunna göra landet oroligt, så afstån för ögonblicket från dem. Gören för den allmänna säkerheten ett offer, som isynnerhet skall gagna republiken! Om det vore möjligt att säga att ordningen icke har lika stort intresse för alla, skulle jag våga försäkra att den har ett synnerligt intresse för eder och att, när vi arbeta på dess upprätthållande, arbeta vi nästan mera för eder än för oss sjelfva Händelserna ha gifvit oss republiken. Att gå tillbaka till dess orsaker för att diskutera och bedöma dem skulle nu vara både vådligt och onyttigt. Republiken existrar. Det ir detta rikes lagliga styrelseform. Att önska någon annan vore att önska en ny revolution, och en som blefve förfärligare än någon föregående. Låtom oss icke spilla tid med avt proklamera republiken, utan använda den till att påtrycka denna republik den önskvärda och nödiga prägeln. En af eder tillsatt komitå gaf den för några månader sedan titeln af konservativ republik. Låtom oss taga fasta på denna titel och framförallt låtom oss bemöda 2ss att göra den förtjent, ty samhället skulle ej kunna letva under en regering som icke vore upprätthållande. Republiken måste vara konservativ, eller icke vara till. Frankrike vill icke veta af en oupphörlig oro. Detönskar hvila för att kunna arbeta och vinna krafter till sina oerhörda bördor. Det skulle icke länge uppebålla en regering som icke betryggade dess lugn. En regering, som vore ett partis verk, skulle ej få någon varaktighet. Massan kan några dagar lefva på agitationen, men efter att ha injagat fruktan hos andra blir den rädd för sig sjelf och kaster sig i armaråe på någon äfventyrare samt betalar sålunda några dagars olycksbringande sjelfsvåld med tjugu års träldom;. ch detta har den ofta gjort, som I veten. Tron icke att massan ej är i stånd att göra så igen. Den skall hundra gånger börja omigen denna sorgliga och förödmjukande vandring från anarki till despotism och från despotism till anarki — en vig beströdd med blygsel och förderf. Låtom oss bryta denna olycksdigra kedja, låtom oss lugna i stället för alt uppröra. Låtom oss göra de nödiga uppoffringarne för den allmänna eäkerheten — uppoffringar som må synas öfverdrifna. Låtom oss-isynnerhet icke gifva verlden anblicken af en partiregering, ty en republik är en sjelfrotsigeleg, om den, istället för att vara allas regering, blott är något partis — vare sig hvilkets som helst. Om vit. ex. söka framställa regeringen såsom en den ena klassens seger öfver den andra jaga vi ifrån den del aflandet— först en del och sedan det hela. idrörande 1789 års revolution anmärkte hr Thiers: Dess materiella verk ha förgåtts, men dess moraliska verkningar lefva ännu och utgöra Frankrikes varaktigaste ära, vida mer än segrar, som styrkans slump låter tillfalla än den ena fanan, än den andra. Hvad mig beträffar, förstår jag icke och erkiinner ej en republik annat än genom att taga den såsom den bör tagas,