Dagens Nyheter – 16 november 1872, sida 3

Hvarjehanda nyheter, En förlofningkannöeng. I tyska tidningar virkåletar för närvarande följande intressanta historia: I tidningen uti en af Tysklands miadra residotisståder läste man en vacker itörgon följande lilla annons: Förlofvade: Alma Wartensle om, Sigismänd Pönnigos; — Almå Wattonblöben, dotter till hofrådet W., tillhör den aristokratiska societeten och är en med hufvid ung dånn söm ål er allmän aktning. Vigis mund Dönniges är skådespelare och anställd vid en ambulerande trupp, der hans fack är att framställa bättre oduglingar och Höltel ska lustiga vagabonder. Man kän lett tänka sig hvilket öppseenåd Genna annons skulle väcka, När man vet huru hvarje förlofniog sätter en sådan der liten stad i rörelse, ät det ej svårt förstå hvilken feberaktig spänning en så ovanlig förlofning som denna skulle framkalla, Nyheten var så fabelaktig och märka värdig, att ingen ville tre de, ööh dock hade man svart på hvitt derpå i stadens tidning. Hofrådet Wartensleben, Almas fader, var utom sig. Vrede, blygsel och raseri uppfyllde omvexlande hans tankat, Han beslöt att hvarken han eller hans familj skulle visa sig förr än en vederläggning i tidningens följande atimmer blifvit synlig. En sådan förklaring att annonsen var falsk blef synlig, och detta giorde naturligtvis förlofningshistorien så mycket intressantaro för de -goda stadsborna; Först nu lät vårt hofråd en öppen vagn köra fram, hvarefter han 1 sällskap med sin advokat begaf sig till tryckeriet för att bekomma manuskriptet till den osanna annonsen. Boktryckaren framvisade detta och lemnade det utan invändning till den förtörnade fadren. Åter kommen till hemmet, berättade nä hofrådet för advokaten, att godsegaren Bergheims son, en bekant dagdrifvare och odugling, nyligen anhållit om fröken Almas hand, men fått korgen. Han hyste er förmodan derom, att denne för att hämnas sin motgång möjligen gjort sig skyldig till detta fula streck. För att nu få visshet om huruvida denna misstanke var riktig, jomfördes handstilen å manuskriptet med stilen i ett af den unge Bergheim till hofrådet skrifvet bref, och det blef vid denna jemförelse alldeles klart att samma hand skrifvit brefvet och annonsen. Hofrådet anklagade nu den falska annonsens törfattare och hade den förnöjelsen att få honom dömd till hundra thalers böter och sex månaders fängelse, der junkern har tillfälle begrunda den sanningen, att otidig skrifklåda är ett vådligt läkemedel mot olycklig kärlek. Två judar mötte hvarandra häromdagen på gatan. I dag måste jag nödvändigt hafva tillbaka mina tio riksdaler, ty nu hafva pengarne dubbelt värde, sade den ene. — Här har du fem riksdaler, så äro vi såledus qvitt, svarade den andre med ett slugt leende.