Dagens Nyheter – 16 november 1872, sida 1

rimlig anledning dertill. Fru Corona dAmague, min syster, fortfor han, vändande sig till de närvarande officerarne, fick händelsevis kännedom om denne korporals skicklighet i bildhuggerikonsten; och hon tyckte sig märka att han erhållit en god uppfostran. Hon råkade nämna honom för mig, och som jag tyckte synd om honom, ville jag... — Herr hertig! utropade Cigarette förtörnad, spar ert medlidande tills någon frågar derefter. Ingen fransk soldat behöfver det; derom kan ni vara säker. Jag känner denne man, som ni säger att ni tycker synd om, Jag såg honom vid Zaraila för tre veckor sedan; han samlade sina män för att dö med dem heldre än att gifva sig; jag fann honom halfdöd på valplatsen, sedan segern var vunnen; och hans första handling; när han ändtligen återfått medvetandet, var att skänka bort den läskande dryck, som jag skaffat honom, åt en annan lidande stackare, af hvilken han blifvit bestulen. Det lif, vi här föra, måste anses Bom ett helvete på jorden för en man, hvilken såsom han förut varit van vid allehanda beqvämligheter; och dock kan ingen säga att han någonsin hört honom beklaga sig. Han har i qväll gått att möta döden lika oförfärad som andra äro då de gå att möta sina älskarinnor; han är med ett ord en goldat, som den store Napoleon skulle ha hedrat, om khan lefvat på hans tid. En sådan man UNDER SKILDA FANOR, 4.