Dagens Nyheter – 15 november 1872, sida 3

Hvarjehanda nyheter. En sorglustig historia om the ljuniter och deras kommissarie berätttas af tidmingen Framåt i följande ordalag: s K. m:t bör vara mycket belåten med sina trogna undersåter i Ljunits härad, ty ingenstädes i vårt land är man mera noggrann med formerna än i detta härad. Häradet regeras i första hand af en länsman vid namn G. E. Lindstedt och en kronofogde vid namn H. Eskilsson. Länsmannen led i fjol af en sjukdom, som på svenska kallas ansigtssmärta, på de lärdas språk Tic douloureux. I år har hr länsmannen lidit at reumatism i armar och axlar. Emellertid inträffade den stora dag, då ljunitsboarnes underdånighet skulle visa sig fullständigt, den dag nemligen då länsstyrelsen (länets höfding och landskamrerare) i all sin glans skulle taga trohetsed af the Jljuni ter, Alla infunno sig, iakttagande passande klädsel och iäfven längmannen hade utstyrt sig i fullständig sorgdrägt, men, som till länsmansuniformen icke lär finnas någon uni formskappa — en brist, som vi underdånigt anmärka till vederbörande ministers behjer tande — så försåg han sig på vägen med en mindre, civil ytterrock. Framkommen till stället påminde han sig sin ansigtssmärta och reumatism samt beslöt att trotsa bruket genom att behålla öfverplagget på. Han öppnade nu öfvorrocken, så att den innanför varande herrligheten skulle synas, höll sig bakom de öfriga svärjande och svor i detta skick sin konung tro och huldhetsed. En sådan vanvördnad emot majestätet kunde dock Ljunits härads lojala innebyggare icke lida. De anmälde saken i tillbörlig form hos länsmannens förman, kronofogden Eskilsson, som, ehuru med blödande hjerta, såg sig nödsakad att, naturligtvis emot sin vilja, infordra hr länsmannens förklaring öfver det oskickliga beteendet. Länsmannen fattade sin mjukaste gåspenna och skref en ödmjuk förklaring, deri åberopande sin reumatism och Tic douloureux. — Tic tic dol . . . Hvad är det för demagogisk smörja? — Har international fått makt mod karlen? sa hr befallningsmannen oah skref en rapport till konungens höga be fallningshafvande, Republiten är i fara, eller något dylikt, stod der i rapporten, och konungens höga betallningshafvande skyndade, såsom en nitisk myndighet att kalla den osckicklige länsmannen inför Pontius Pilatus. Den 26 oktober tidigt på morgonen begaf sig hr G. E. Lindstedt i väg, iförd full uniform och kl. 10 samma dag inställde han sig på kansliet, sedan han Visligen hängt den civila öfverrocken i tamburen, och inträdde inför konungens befallningshafvande, som dena dagen var mer än vanligt inponerande., Bugande och i de ödmjukaste ordalag redogjorde hr länsmannen för motiven för sitt beteende och glömde icke att åberopa Tic. douloureux ech reumatism. Lardshöfdingen yttrade härvid, att om hr Lipdstedt, äfven under den blida väderlek som rådde ifrågavarande dag, måst inne irum vara mera påklädd än vanligt, kunde han ha tagit en tröja under sin uniformsrock, hvilket varit varmare än svarta kläder och öppen öfverrock, och ville icke hr landshöfdiogen godkänna Lindstedts ursäkt, utan serinrades han att för framtiden iakttaga ett passande uppförande, så att klagomål mot honom: icke måtte från -häradsboarna -vidaro förspörjag, hvarken i ett eller annat hänseende och lade hr landshöfdingen Lindstedt särskildt på minnet att icke med snäsor och ovänlighet bemöta dem som besöka honom i tjensteärenden. Derpå fick the ljunitera kommissarie taga afträde och resa: till. sitt land igen och den reisen glemmer han vist aldrig.