Dagens Nyheter – 14 november 1872, sida 2

-— UI -—-— till att hysa en oegennyttig kärlek, som tilllika var heroisk. Efter en liten stund kom Cecil tillbaka. — Rake, yttrade han, sadla genast min häst och er egen. Jag har fått tillåtelse att sjelf utse en af er till min. följeslagare. Rake blef glad som om han kommit i paradiset, och nästan alla kamraterna afundades honom. Det dröjde icke många sekunder förrän kan fullgjort sin korporals tillsägelse. Cecil trädde emellertid fram till Fanans väninna. — Mitt barn, låt mig ännu en gång betyga er min tacksamhet, sade han. För att tjena er, skulle jag gerna offra mitt lif, om så behöfdes. — Åh! ni kan göra större nytta dermed, mon ami, inföll Cigarette något tvärt. För öfrigt begär jag inga tacksägelser. — Nej, jag vet det; ni är dertill alltför högsinnad. Och icke desto mindre skulle jag så gerna se att jag kunde tacka er annorledes än med ord. Får jag lefva, skall jeg också försöka göra det; hvarom icke, bahåll denhär såsom ett minne af mig. Det är det enda jag har att ge er. Han lade i hennes hand den ring som hon sett liggande i hans lilla bonbonnidre; det var en ring som tillhört hans moder, och hvilken han tagit med sig jemte Lilla drottningens gåfva den dag då han skildes från allt annat som varit honom kärt i verlden.