Dagens Nyheter – 14 november 1872, sida 1

SS UlWv or — Tänker jag någonsin på honom? ... Ack! jag skulle önska att jag icke gjorde det, Rake. — Skulle ni ej tycka om att få återse honom, sir? — Huru kan ni göra en sådan fråga? Ni vet ju... — Ja, sir, jag vet, inföll Rake. Och jag vet också — åtminstone läste jag det i en gammal tidning — att er äldre broder är död, likasom den gamle lorden, och att herr Berk ärft både ättens förmögenhet och grefvetiteln. Rake hade mycket längtat efter ett tillfälle att få tala om detta, som han af en händelse inhemtat; ty han visste icke, huruvida Cecil hade reda derpå eller ej. Hans ögon voro nu fästade på korporalen, i hvilkens ansigte han sökte läsa oaktadt mörkret. Han var osäker om, hvilken verkan hans meddelande skulle komma att göra. Till hans förvåning och bedröfvelse undergick Cecils min icke den ringaste förändring. — Jag har hört detsamma, yttrade denne lugnt — så lugnt som om nyheten gällt en för honom alldeles främmande person, icke honom sjelf. — Men, sir, herr Berk är icke grefve af Royallieu, sade Rake i öfvertygande ton; och han kan aldrig bli det, så länge ni lefver. — Jo, han är det redan. Ni vet väl, att jag är död för verlden.