Dagens Nyheter – 14 november 1872, sida 1

troligast att ni aldrig skall komms åter med lifvet. Förmodligen blir ni efterfrågad inom några minuter. Jag har handlat i öfverensstämmelse med er egen önskan — le diab!e prend le fruit. Cigsrette var djupt bedröfvad, ehuru hon icke ville tillstå det för sig sjelf och naturligtvis ännu mindre för honom. Cecil omfattade hennes båda händer; han var så ytterst tacksam för hvad hon gjort; men det var också endast denna känsla som besjälade honom, då han yttrade: — Gud välsigne er, mitt barn. Ni är en sann vän; den välvilja, ni bevisat mig, är större än jag förtjenar..-. — Åhå! Jag är en sann vän, säger ni, utbrast hon något misslynt; ty hon skulle hellre ha sett att han kallat henne för något annat. Om en man anhåller såsom en stor gunst att bli skjuten, — gerna för mig, svarar jag. Det är bäst att låta folk följa sina egna böjelser, om man vill stå väl med dem. Ni och era kamrater äro barn allesammans, ingenting annat än barn; och om den lek som behagar er bäst, min vän, är döden; nåväl, så må ni få dö. Ingenting annat skulle kunna tillfredsställa er. Jag känner er, skall jag säga. Ni eftersträfvar alltid hvad som undflyr er och är trött på hvad som står er till buds. Sådana äro männen. — Och qvinnorna också, eller huru? UNDER SKILDA FANOR. 78.