Dagens Nyheter – 13 november 1872, sida 2

—-—UV Medan han satt sålunda med hufvudet lutadt mot hander och blicken fästad på marken, reflekterande öfver sin belägenhet, märkte han icke att Cigarette nalkades, förrän hon redan satt vid hans sida och vidrörde hans arm. Först då såg han upp; hennes blick hvilade på honom med ett uttryck af djupt och ömt deltagande. — Nu har jag uträttat hvad ni bad mig om, sade hon sakta. Men det är, tyvärr, mycket troligt att det uppdrag, man kommer att gifva er, skall kosta er lifvet... Han reste sig ifrigt upp. — Det gör detsamma, utbrast han. Ack! mademoiselle, hvad jag tackar er! — Tyst! Jag är ingen Parisdam, svarade Cigarette, med en viss sträfhet i sin ton. Slika fina titlar passa ej i ett läger. Ni måste ha varit kammarherre vid något hof, har ni inte? ... Som sagdt, jag har utfört er begäran. Officerarne talade derborta om ett värf mycket svårt att utföra; de visste ej, hvem de skulle anförtro det åt. Jag lade mig i samtalet — detta stred helt och hållet mot den militära etiketten, men jag gjorde dst ändå — och jag sade till generalen: Ni frågar efter den bäste ryttare, den tystaste tunga och den säkrast träffande sabel i vår arm6. MNåväl, här finnes ingen som i någotdera af dessa afseenden kan jemföra sig med Bel-å-faire-peur.4 — Hvem är det: sporde generalen; han skulle låtit hvilken simpel