Dagens Nyheter – 13 november 1872, sida 2

stark, då män med mindre känsliga nerver än han skulle visat svaghet; men han trodde aldrig sjelf att så var förhållandet. Han trodde blott att han handlat i öfverensstämmelse med vissa högre ingifvelser, att han åtlydt en ädel instinkt, som var medfödd hos honom och tillhörde hans ätt, och han räknade sig icke alls till någon förtjenst att han låtit sig styras af denna instinkt; ty han måste ju vara sådan som vår herre velat att han skulle blifva, han måste ju följa sin natur. — Ni är en ypperlig soldat, yttrade Cigarette efter. en stund; sådana män som ni pläga icke vara svaga. — Åhbjo; vi äro starka likasom tigern är stark — i tassarne och klorna. Men annars .:.. Jag vet inte huru det är med mig... Min styrka var nära att bli bruten nyss; kanske skall jag ock till sist bli besegrad, om jag återigen... Han tänkte icke på att han talade högt; han hade alldeles glömt hennes närvaro. Hela hans bjerta upptogs af den dyre vännens hågkomst. Han tyckte sig vara så olycklig, så eländig; att veta att denne man, som han så innerligt höll af, befann sig i hans närhet, så att han inom ett par minuter kunde stå vid hans sida, trycka hans hand, kasta sig i hans armar, och att dock nödgas afstå från återseendets glädje, nödgas gömma sig för honom såsom en brottsliog för rättvisans tjes nare — det var för mycket hårdt, :