Dagens Nyheter – 12 november 1872, sida 2

-—do mycket om honom, att hon började tvifla på att han var ifrån England. Att svara hade alltid varit lätt för henne; och hon underhöll munterheten bland officerarne bättre än mången aktris i den komiska genren skulle ha förmått. Härunder sökte hennes blick gång efter annan den beskuggade plats, der Cecil höll sig gömd. Bah! hvarför gjorde hon honom alltid tjenster? Se, den frågan kunde hon ändå icke riktigt svara på. — Emedan jag är ett nöt, tänkte hon, föraktande sig sjelf. Dock fortfor hon — att göra allt för honom. Cecil observerade från sitt gömställe hvad som föreföll mellan Cigarette och officerarne. Ingen befann sig nu i hans närhet, som kunde se honom; men om så varit förhållandet, om någon gifvit akt på honom, skulle han ha upptäckt i hans ögon en ångest, som intet fysiskt lidande, ingen kroppslig tortyr kunnat framkalla hos denne modige man. Hans ansigte var dödsblekt, och allt hos honom förrådde en inre kamp af den förfärligaste art. Han var väl van vid att lida, väl van att beherrska sig och att försaka; men för första gången under sin långvåriga landsflykt kände han sig nu nära att duka under i striden mot sina känslor. Under hela sin lyckliga ungdomstid hade han egnat all den vänskap, hvaraf hans varma hjerta var mäktigt, åt denne man, som nu stod honom så nära, och