Dagens Nyheter – 12 november 1872, sida 1

LA hans hotelser och ljufliga förespeglingar strandade mot hennes enkla och sunda förstånd: — Men hör på! utbrast hon, lemnande Voltaire åsido, för att återgå till.det ämne som hon: förut afbandlat. Vi talade om England — här ser jag nu framför mig en af dess söner. Jag afskyr ert land, men ma foi! jag måste medge att det alstrar ovanligt vackra män. 4 Hon var en beändrarinna af vackert folk. Genom en åtbörd med hufvudet angaf hon för Cecil, hvem det var hon mönade, då hon sade att hon hade framför sig en af Englands söner. Hon menade icke honom sjelf, utan en högrest, mycket ståtlig man, som stod omgifven af några officerare vid en eld på ett helt kort afstånd från dem. Det var en af turisterna. Cecils blick följde Cigarettes. Med ett häftigt utrop sprang han upp och förblef derefter ett ögonblick stående alldeles tyst och andlös, bötraktande främlingen. Hon såg den ytterligaste häpnad, den mest längtansfulla hängifvenhet i hans ögon; hon såg att han kände igen honom, att hans första tanke var att genast springa fram till honom, och hon såg också, hvilken förfärlig ansträngning han gjorde för att tvingasig sjelf att icke lyda Bitt: hjertas önskan. Han vände sig till henne och utbrast i ångestfull ton: — Han får inte se mig. Laga att han kommer härifrån; gör det, för Guds skull, så fort som möjligt!