Dagens Nyheter – 9 november 1872, sida 1

ESSEN ee UTSE syntes vilja befria det från en del af dess börda. — Hvar är då Biribi? frågade-i chorus denna hop af utsvultna, otåliga män — hvilka huogern redan gifvit en riktig vargnatur — under det de med ögonen slukade de anlända matförråderna. Cigarette blottade sitt hufvud med ett visst allvarligt behag. — Bibiri har slutat sin lefnadsbana, sade hon. Soldaterna gjorde genast en annan min. — Skjuten? sporde de bedröfvade. Bibiri var en trosskusk, som hela hären tyckte mycket om. Cigarette nickade och kastade en betydelsefull blick bortåt skogen. Hon var van vid dylika olyckshändelser, som så ofta förekomma i krig; hon tänkte icke mera på dem än en af den civiliserade verldens flickor tänker på de bjerpars och ropphöns lidanden, hvilka dödas af deras älskare eller bröder. Hon yttrade: — Jag var derborta.,. omkring två mil härifrån, Jag red min egen häst, EtoileFilante. Nåväl, plötsligt fick jag höra skott och styrde genast min kosa åt det håll hvarifrån dessa betydelsefulla ljud kommo. Inom ett par ögonblick kunde jag se hvad som var på färde. Åsnorna befanno sig i ett trångt pass mellan tvänne berg, och framför dem stod Biribi. Han slogs, må ni tro, slogs som hin