Dagens Nyheter – 9 november 1872, sida 1

Sr UA allt detta. Snillets gudomliga eld hade vidrört henno; hon skulle ha kunnat dö för sitt land lika hjeltemodigt som Orleanska jungfrun. Denna sinnets renhet, som åtföljer en opersonlig kärlek, denna andans glöd, eom en oförgänglig patriotism alstrar, denna melankoli, som väckes och underhålles af ett passioneradt ömmande för folkets oräkneliga lidanden, funnos inneboende ho3 henne, likasom den uppfriskande doften bor i blommornas hjertan. — Jag har ingenting gjort, som förtjenar att så högt prisas, ropade hon till dem. Det skedde ju för Frankrikes skull. För Frankrikes skull! dessa kära ord upprepades under ljudliga bifallsyttringar af de hänförda krigarne uppstämde ett eldigt, ett tiofaldigt hurra för fosterlandets räddarinna, för Cigarette. Hon utsträckte sin hand till tecken att hon ville tala; och tystnad inträdde. Pekande åt söder, åt det håll der öknen utbredde sig, yttrade Fanans väninna med en mild och rörd stämma, som gick dem alla till hjertat, dessa få ord: — Btillen eder ifver; och bevisen mig ingen ära, medan de sofra derborta. Hos de döda hvilar äran!