Dagens Nyheter – 9 november 1872, sida 1

-— DT någon försigtigt hävgt öfver honom på ett par käppar. — Hvem har gjort detta? tänkte Cigarette. Hon såg sig omkring och erfor genast hvad hon ville veta: utan någon skjorta på sin kropp låg Zackrist der på den heta halmen. Han hade afstått åt Cecil det enda värn han sjelf egde mot dessa förargliga flygfän, hvilka svärmade omkring vagnen, och som genast begagnat tilllfället att i hundratal angripa hans bara skuldror och bröst, efter hvad åtskilliga fläckar och svullnader redan angåfvo. När han märkte att hon såg på honom, Blog han ned sina ögon och vände sig bort, ty han skämdes — han som aldrig skämts, då han blifvit öfverbevisad om att ha begått ett bofstreck. Dame! mumlade han; han gaf mig sitt vin; man kan väl göra en återtjenst. Se, inte känner jag till insekterna det aldra ringaste — nej, visst inte. Min hud är såsom läder, gkall ni veta; de kunna inte sticka igenom den... Men han har ju fruntimmers-skinn, vet jag, tunnt och fint som bladguld. — Jag finner, Zackrist, att ni resonnerar såsom jag. En fransk soldat — tänker ni — bör aldrig mottaga ett bevis på välvilja af en engelsman, utan att skyndsamt söka öfverträffa honom i ädelmod. 8e här får ni också litet att dricka. Hon kände alltför väl hans sällsamma karakUNDER SKILDA FANOR. 68.