år sedan stal er sabel och paraduniform samt tillskyndade er stort obehag genom att pantsätta dessa persedlar i ert namn? — Nåja, hvad gör det? Han är icke desto mindre hungrig. — Hvad gör det, säger ni? Ni var ju nära att få lida ett nesligt straff för hans bofaktighets skull, emedan ni ej ville angifva honom. Det var en slump som gjorde att Vireflou i rättan tid kom underfund med sanna förhållandet. — Hvad har detta att göra med vinet, som ni bjuder på? — Jo, då ni vill afstå åt honom hvad ni sjelf så väl behöfver, bevisar ni er derigenom vara en tok, monsieur, Victor. — Om jag också medger att jag är en tok, icke blir Zackrist derför mindre hungrig. Han tog skålen ur hennes hand, och sedan han hällt litet af dess innehåll i en bägare af trä, som hängde vid hennes bälte — denna mindre del fann han nog för sig sjelf — räckte han skålen åt Zackrist, hvilken följt alla hans rörelser med en utsvulten vargs lystna blickar och nu fattade den med en ytterlig begärlighet. Ett leende öfverfor Cecils ansigte; detta roade honom, oaktadt de plågor hvaraf han besvärades. — 80 här ett af dessa barmhertighetsverk, hvarmed herr de Chateauroy påstår mig åsyfta