— UU NN berömt och tackat honom för hans visade tapperhet, hans nit och trohet mot Frankrike. — Ert uppförande gör er och ert regemente stor heder, hade han sagt, då han vände sig om för att gå. Det skall bli min sak att till vederbörande ingifva rapport derom samt förorda dess belönande. Cigarette var borta endast några få sekunder; och hon kom springande med en stor skål full af rödt vin, hvari hon brutit brödstycken. — Detta är det bästa jag för ögonblicket kan bjuda på, sade Hon; det är bättre än intet. Ni bör åtminstone bli stärkt deraf. — Hvad har då ni sjelf förtärt, ma petite? — Ah! låt bli att tänka på andra; jag har frukosterat för längesedan, svarade hon honom. (Hon hade blott ätit en skorpa, hård som en sten.) Ät och drick af detta; jag skall hålla skålen framför er. Hon ställde sig upp på en af bjulekrarne, för att han skulle kunna beqvämt dricka ur skålen; men Cecil fästade sin blick på en annan soldat, som låg i vagnen — en af de värsta skarkarne inom hans regemente,. en mordisk, dyster, illvillig och bakslug karl, som borde haft sin plats på en straffinrättning, icke bland n segerrik armå3 leder. — Gif hälften åt Zackrist, sade han. Jag är hvarken hungrig eller törstig; han behöfver bättre att få något till lifs. — Zackrist!... Det var ju han somför ett