AR 0 am. M sn a oo AA skyndats, torde icke vara obetydlig, helst, såsom ofvan nämts, uttappniogen af den ofvanför bildade dammen kommer att medföra svårigheter och följaktligen stora kostnader, äfvensom att åkrarnes planering och försättande i växtkraft medelst påförniog af tillräcklig matjord, som naturligtvis på flera ställen försvunnit, först och främst icke låter sig göra på ett eller annat år och, om äfven så skulle ske, kommer att förorsaka drygare kostnader. En elakartad svinsjukdom (tyfus) är gängse i södra Småland och vissa delar af kåno, Christina Nilsson i Petersburg. I ett ryskt blad läses: I lördags den 26 oktober debuterade fru Nilsson såsom Ophelia i Hamlet, hvilken roll anses såsom hennes bästa. OJaktadt sitt europeiska rykte erhöll hon icke ett så varmt emottagande som tillföll Patti, vid dennas första uppträdande på vår scen: då bröt en storm af applåder lös, som skakade teatersalongens väggar, hvarjemte strax i början en mängd buketter offererades henne. Fru Nilsson helsades deremot endast af några svaga och korta handklappningar. Men ju längre operan framsked, desto mera hänrycktes publiken, och fru Nilsson rättfärdigade fullkomligt det europeiska rykte, om hvilket vi hittills endast hört. Hennes framgång öfverträffade till och med den förtjusning Patti uppväckte vid sin första debut i Somnambula. Efter operans slut gvarstannade hela publiken på sina platser och de mest entusiastiska applåder och framropningar fortsattes utan ända. Ytterligare skrifves i anledning af hennes debut följande: Fru Nilssons framgång i Ophelias roll, i hvilken hon skapat sig sin ryktbarhet, var, trots det att hon icke var vid full röst, storartad. Annorlunda kunde det heller icke vara: man kan ej upptäcka en roll, i hvilken hennes röstegendomligheter och begåfning, hvilka hon har för sin ära att tacka, kunnat framträda mera lyckligt. Såväl fru Nilssons personlighet som röst göra först intrycket af något besynnerligt, högst intresseväckande. Om man närmare betraktar henne, skall man i de markerade, ehuru poetiska anletsdragen, i den djupa fixerande blicken hos denna veka, ljusletta dotter af Sverige upptäcka en stor kraft och energi. Fru Nilssons röst öfverraskar, som en äkta svenskas, icke först genom sin styrka, utan blott genom den utomordentligt veka, originelt mjuka timbren; och likväl, hvilken otvungen klang ide höga tonerna. Denna så att säga dolda kraft framträder i röstens förvånansvärda böjlighet, i en ovanligt naturlig vokalisering. I fru Nilssons beundransvärda piano, som alltid höres huru svagt det än till ljudqvantiteten må vara, förändrar hon icke sin rösts timbre; den ljuder full, naturlig, som man endast sällan får höra; detta piano bevisar ännu mera än ofvan anförda företräden, att fru Nilsson är en värdig efterträderska af sin landsmaninna, fru Jenny Lind. — Fru Nilsson ådagalade mycken takt och smak i såväl spel som sång. Vi hoppas att hon vid de följande representationerna likaledes vill välja sig roller, som lämpa sig för hennes sällsynta begåfning.