Dagens Nyheter – 7 november 1872, sida 2

RAR FT Re När reveljen lät höra sig, vaknade Cigarette åter. Hon skakade sitt lilla hufvud med förtretad min, när hon hom ihåg, huru hon användt sin natt. : — Ah, bahl! du förtjenade att bli dödad, min vän, sade hon till sig sjelf. . Man skulle kunna tro dig vara en silfverfasan — gå narraktigt bär du dig åt. Hon hade sofvit blott en enda timme, och en smärtsam känsla rådde i djupet af hennes hjerta, hvilken hon förut aldrig erfarit. Men tack vare hennes lifliga lynne, hennes barnsliga glädtighet, förmärktes icke heller nu hos hennes yttre något som vittnade om trötthet eller bedröfvelge. Hennes första tanke Var abt vidtaga nödiga mått öch steg, för att Cecil aldrig skulle få kännedom om hvad hon gjort för honom. Hon sökte och fann den soldat, som på hennes hes göran fört den sanslöse korporelen från valplatsen till kuckens tält. — Georges, min gosse, sade Fanans väninns i denna myndiga ton, som hon ibland antog, och hvilken väl skulle kunnat anstå en gös neral; vet ni hur den der jägaren mår, som Jag visade er på i går afton? — Det har jag inte hört, ma belle, sysrade len tillfrågade, hvilken syntes ha brådtom; y det var nu mycket att göra för den vid smbulansen anställda personalen.