Dagens Nyheter – 7 november 1872, sida 2

deng vanhäfd och försämring eller förfall å byggnader. Samma deg var hushållningssällskapet i Staffordshire samladt. Det hade tillsatt en komitå för att undersöka landtbofrågan, och denna komit6 hado uttalat sig i allt hufvudsakligast på samma sätt som nyss är förmäldt från Warwickshire. Bland annat yrkade komiten, att alla tvister mellan jordegare och arrendatorer skulle slitas af en skiljedomstol, antingen utsedd af offentliga myndigheter eller af parterna, enligt en derför af komitån uppgjord plan. Ersättning för förbättringar skulle lemnas. Sedan grefve Harrowly, öfverste Dyott m. fl. talat för, men ingen emot komitens förslag, blef det enhälligt gilladt såsom gällskapets resolution. I alldeles samma anda yttrade sig underhusledamoten sir John Pakington samma dag på en landtbrukaremiddag i Worcester. Han omtalade att ett sällskap för förbättring af jordbruksarbetarens belägenhetX var nysg stiftadt. Dess ändamål var att förbättra hans ställning, öka hans bildning samt göra honom både mera hyfsad och mera lycklig. Den första fordran detta sällskap komme att framställa vore att hvarje arbetare bör ha bostad i en anständig stuga med tillräcklig stat eller jordlapp för att kunna lefva på med familj. Angående arrendatorer ansåg han för den enklaste rättvisa att de erhålla ersättning för sina företagna förbättringar när de blifva uppsagda innan de hunnit af dem draga all den nytta de kunnat. Detta yttrande af den konservative f. d. ministern mötte, såvidt det gällde arbetarne (ej arrendatorerna), en viss motsägelse af lord Lyttelton. Han sade, att om det yrkades att jordbruksarbetarne skulle, liksom arbetarne i städerna, behandlas fullkomligt enligt statsekonomiens grunder, så måste de ock vara beredda på att mista de fördelar. som det hittillsvarande mera patriarkaliska systemet beredt dem. NGE