Dagens Nyheter – 7 november 1872, sida 1

-Um — Huru ämnar man gå tillväga, för att skaffa de sårade nödig vård? Georges höjde ögonbrynen. — Åb, de äro ju så få denna gång. Vi ha i stället så många flera döda. Det var inte en vanlig strid, som utkämpades i går, skall jag säga... Hvad de sårade angår, är det meningen att föra dem till högqvarteret med en eskort af spahis. — Godt! Jag skall följa er dit... Hör ni, Georges, lofva mig att aldrig med en halfdragen anda förråda att jag gjort något för att rädda jägaren... honom, som jag nämde nyss. — Och hvarför det, lilla vännen? — Emedan det är min önskan, svarade Cigarette. Man säger att han är engelsman och en ruinerad mylord. Pardieu! Jag skulle inte vilja låta en engelsman tro att jag ansett det löna mödan att gå tio steg för hans skull; den förnöjelsen .unnar jag bonom inte. Soldaten skrattade helt belåten; han hade länge haft ett horn i sidan till engelsmännen. Under det kinesiska fälttåget, hvari han deltog, hade den malheuren händt honom, att man en vacker dag röfvade ifrån honom allt krigsbyte, som han samlat; och hade han sedan kommit underfund med att det var två engelska soldater, som gjort honom detta spratt. Alltifrån denna tid hyste han en liflig ovilja mot hela den britiska nationen. — Rätt, mycket rätt, svarade han bjertligt;