fransk soldat, tänkte hon, under det hon fortfor att vaka öfver honom. Hon kände intet bohof af att sofva; jalousien hade för tillfället helt och hållet förjagat tröttheten. Hon stannade hos honom hela natten. När helst hon kunde på något sätt hjelpa honom, steg hon upp och gjorde det, fuktade hans panna med det friska vattnet eller ordnade förbindningen å hans sår. Af allt detta visste han intet; han visste ej ens att hon fanns i hans närhet. Febern fortfor och likaså dessa oroliga drömmar, i hvilka han åter genomlefde sin flydda ungdems vigtigaste och sorgligaste stunder samt deremellan oupphörligt såg framför sig den sköna qvinna, som på sista tiden stört hans sinnesro. Och detta var Cigarettes belöning — at! höra honom ideligen tala om en annans stolts ögon och förtjusande leende! Slutligen randades dagen; hennes ständigt omsorger och den skicklighet, med hvilken hor skött och renat hans sår, hade gjort honom mycket godt. Febern aftog märkbart mo: morgonen, hang osammanhängande tal upp hörde, hans andedrägt blef lugnare, och har försjönk uti en sömn, som var djup, veder qvickande och icke störd af några elakt drömmar. s Hon såg på honom, under det hon inbillade sig att hon hatade honom. Hon tyckte at hon bort döda honom hellre än att vårda