Dagens Nyheter – 7 november 1872, sida 1

— Hon — hon — alltid hon! sade den lilla marketenterskan harmsen och bedröfvad till sig sjelf; en mörk rodnad öfverfor hastigt hennes ansigte, och med långsamma steg gick hon tillbaka och satte sig vid brasan. Sådan skulle då alltid hennes belöning blifva! Hennes ögon gnistrade, svartsjukans : eld uppflammade i hennes Inre, alstrande grymma hämdplaner. Hos Cigarette fanns all den våldsamhet, likasom allt det ädelmod, hvilka vanligen utmärka stora andar, de der utvecklat sig utan något slags ledning och utan något förmynderskap; hon var mäktig att hysa ett sydländskt hämdbegär, på samma gång hon, i likhet med alla högsinta själar, hade mycket lätt för att förlåta. Det var bittert — bittrare än något annat kunde vara — för den algieriska armåns lilla bortskämha, af alla hyllade herrskarinna, att hon, fastän hon två gånger räddat denne mans lif, var mindre för honom än pudeln, som sof vid hans bröst; att hon. som aldrig förr fått röna hvad det vill säga att bli försummad och sedd öfver axeln, förgäfves egnade honom sina omsorger, förgäfves skänkte honom sitt deltagande samt till och med sin ömhet — det var mycket bittert för henne, att hans hjerta egdes af en annan qvinna. Och dock ölvergaf hon honom icke. Dertill var hon alltför ädelmodig. — Hvad som är rätt, det är rätt. Han är