-—D10 blef helt lugn och tyst. Hon saknade icke en viss insigt i kirurgien; tack vare sin skarpa iakttagelseförmåga och snabba uppfattning samt en viss händighet och tilltagsenhet, som voro henne medfödda, hade hon utan några synnerliga svårigheter förvärfvat sig en talang, som ofta kommit bennes lidande kamrater till godo. Ja, man visste att hon räddat månvget lif, dels genom tin ragkhet vid kritiska tillfällen och dels genom sitt tålamod — ett tålamod, som allmänt prisades när hon ännu var blott sex år gammal; redan då — påstods det — hade en regementsläkare i Algier förklarat, att han vågade lita fullkomligt på henne, ty ingen barmhertighetssyster var vaeksammare än hon, ingen tillsåg bättre än hon att hans ordinationer blefvo troget följda. Tältet hade tillhört en af armåns kockar, hvilken blifvit dödad under bataljep, emedan han onödigtvis utsatt sig för arabernas kulor; den eld han uppgjort på morgonen, hade slocknat, men kastrullerna stodo der på sina trefötter, innehållande anrättningar för generalens middeg. Äfven generalen var nu död; han behöfde icke mera någon föda. Cigarette såg sig omkring och varseblef en kruka, hvari förvarades friskt, klart vatten. Hon flyttade denna intill bädden, och efter att ha knäböjt bredvid den sjuke, tvättade hon snart rent hang sår, äfvensom hang blodiga bröst. — Han är en alltför god soldat för att dö; jag måsto göre detta för Frankrikes skull,